Ibland förfasas jag över hur medvetet elaka människor är. Hur de konstant, i den s.k ‘bloggosfären’, klankar ner på, hackar på och hånar andra diverse profiler offentligt i sina egna olika sociala medier. Jag vill bestämt hävda att dessa cyniska, bittra människor har extremt låg själ(v)känsla och behöver detta förminskande av andra för att överhuvudtaget kunna växa själva. Tyvärr är växandet extremt temporärt och snart tar stagnationen vid. Dock är de redan då på väg mot nästa offer i jakt på att locka fler läsare till sin egna blogg på andras bekostnad och för att kunna njuta av en eller två kommentarer i stil med ‘Ha, ha, du är min idol!’ eller ‘Så jävla bra!’
Avundsjuka och missunnsamhet, ja den svenska jämarns jantelagen brukar vara orsaken till denna typ av agerande hos människor – andra får helt enkelt inte lyckas om inte jag gör det (helst före de)!
Jag får ofta höra att jag är störande PK (politiskt korrekt) då jag skriver om detta men det bjuder jag mer än gärna på. Jag tar hellre kritik för att jag varit solidarisk och stått upp för de svaga än hyllas för att jag klankat ner på oskyldigt utsatta.

Sen finns det raka motsatsen. Anna är en av de! Flera gånger i veckan ritar hon av de personer hon inspireras och imponeras av och lägger ut både alster och berömmande ord om dessa på sin blogg. Mer av denna länkkärlek och glädjespridning!

Jag har för övrigt sedan länge slutat läsa den första typen av bloggar, min tid är alltför dyrbar för att jag ska offra den på att läsa skit om andra, kända eller mindre kända, vare sig de ‘gjort sig förtjänta av det’ eller inte – det är inte relevant i frågan. Att vältra sig i, och sprida vidare, andra människors olycka och eventuella tillkortakommanden, gör sannerligen inte mig lyckligare och det är det jag vill vara – lycklig! Det jag ger det får jag igen hundra gånger om – oavsett intention. Väl värt att ha i åtanke då man sitter där, skyddad bakom sin dataskärm, och låter tangenterna klappra fritt.

Och nej, jag tycker inte det är falskt att bara läsa ‘rosenskimrande, putti-fluff-bloggar’ (vissa kritiker till mitt sätt att tänka kallar de så) – det är precis den energiboost och lyckoinjektion jag vill ha; det är mer falskt att läsa bloggar som ger sken av att skriva om en till synes bra sak men underliggande bara ägnar sig åt att sprida dynga! Och att läsa bloggar som är välskrivna, välformulerade, roliga, träffsäkra, underfundiga, inbjudande och personliga (i alla fall i viss mån) kan ge så mycket mer.

Kort kan man kanske sammanfatta mitt inlägg med; karma’s a bitch – beware!

kategorier: Blandade inlägg, Lite mer personligt