Facebook
Instagram
Förskolans vara eller icke vara
Många är de mail och kommentarer från er läsare om våra, kanske främst mina, tankar om att hålla våra barn hemmavid så länge det bara går istället för att dagen efter deras 1 årsdag börja inskolning i barnomsorg såsom många väljer/är tvingade att göra. Blir jag, som högskoleutbildad pedagog, inte kluven? Är inte detta ett dilemma för mig? Frågorna från er är många och tankarna hos mig likaså – vad kan jag skriva? Vad får jag skriva? Hur man än vänder och vrider på det har man ändan bak och det är alltid, tro mig, någon som känner sig trampad på. Några tycker man sticker ut hakan och att man är rent ut oförskämd medan andra jublar över glädjen i att ha funnit någon som tänker precis som en själv. Så har det, och kommer alltid att vara. Redan nu kan jag säga att det inte är min mening att såra någon på något sätt, intentionen är att belysa den verklighet många är en del av men ändå dåligt insatta i. Jag vill ge min syn på det hela och förklaringen på varför vi gör som vi gör. Hoppas ni förstår?
Blir jag då kluven? Är det ett dilemma? Nej, svaret är glasklart – mina barn har det bäst hemma hos antingen mig eller Johan, all annan barnomsorg är för oss plan B, och då Johan i nuläget inte befinner sig i den möjligheten på jobbet att han kan vara hemma så är det jag som är det nu – något jag trivs alldeles ypperligt med!
Jag gick själv hos dagbarnvårdare som barn, s.k ‘dagmamma’ (en yrkeskategori som de flesta kommuner gör allt för att utplåna idag), med två arbetande föräldrar. Min mamma jobbade dock halvtid (ledig varannan vecka och jobbade varannan) fram tills min bror föddes då jag var 4 år. Då han skolades in hos samma dagbarnvårdare som mig valde hon och pappa att hon skulle jobba 60 % och hon fortsatte sedan med det fram tills han var 5 år och jag då 9 år. Jag är övertygad om att det präglat mig och oss till att tycka som vi gör. Jag är fullt medveten om att alla inte har valet att kunna gå ner i tjänst och jag vet att det var lättare rent ekonomiskt på det glada 80-talet, men vissa kan faktiskt det och för många av de handlar det om prioriteringar. Man vänjer sig vid en livsstil utan barn utan att ha i åtanke att den kanske förändras med barn. Man behöver kanske inte jobba 100 % båda två? Att en förälder jobbar 90 % kanske för vissa ger ett hanterbart avfall i plånboken men istället möjligheten att gå efter lunch en dag varannan vecka – i det perspektivet blir de där 10 % helt plötsligt mycket värda.
Då vi bodde i stan hade jag under en period en 75 % tjänst innan jag fick tillsvidareanställning och schemat var lagt så att jag jobbade många kortdagar och även hade en del lediga eftermiddagar. Jag gick genom stadskärnan för att komma hem och så många gånger mötte jag föräldrar vars barn jag skötte om, i godan ro flanerandes på stan. De kunde vara nyklippta eller bära ett gäng shoppingpåsar i näven. Missförstå mig rätt, klart man har rätt som förälder att rå om sig själv ibland, men då det alltsomoftast är samma föräldrar som gör så och det är deras barn som har längst tid på schemat och står ledsna vid grinden för att de är ensamma kvar på gården så gör det så ont, så ont i hjärtat. Detta var också oftast de föräldrar man visste hade bra jobb och därigenom antagligen också en god inkomst. Ledsen blir man också då föräldrar i god tid kan tala om att barnen blir lediga då och då och barnen laddar för detta till max. Tidigt på morgonen den lediga dagen ringer de och säger ‘Vi kommer med X idag för jag måste städa idag då vi får gäster i helgen/behöver göra några ärenden/ska handla julklappar’ osv. Sedan står de så snart i hallen på förskolan med ledsna barn som inte vill säga hejdå till mamma eller pappa. Detta är vad maxtaxans införande i början på 2000-talet lett till.
Jag undrar om många föräldrar tvivlar i sin föräldraroll och inte vågar förstå att de är det allra bästa för sina barn?
Genom åren har jag mött och jobbat jämte de mest fantastiska kollegorna; de som är gamla i gemet och nyexade, de med gymnasial nivå och de med ‘bara’ arbetslivserfarenhet som till slut lett till fast anställning, vikarier och högskoleutbildade. Alla som på ett eller annat sätt gör allt som står i deras makt att göra det bästa för barnen men som går på knäna där ute i verkligheten. Och då ska man ändå komma ihåg att förskolan i Sverige är fantastisk jämfört med andra länder, och det menar jag verkligen. Ändå blir det inte som någon vill; regeringen knorrar för att en kvalitativ skola och förskola kostar för mycket och vill inget hellre än att snåla, kommunerna tvingas pussla med tidiga pensionsavgångar och vikariestopp för att de har ett överflöd av anställda, rektorerna ska trolla med knäna för att områdescheferna behöver de pengar personalen kräver för att kunna erbjuda den kvalitativa förskola och omsorg som satts som mål. En helt ouppnåelig ekvation som sedan föräldrar betalar för i tron att det är det bästa de kan ge sina barn.
Nej, jag fördömer inte min yrkesroll på något sätt men jag värdesätter min föräldraroll högre – vem kan ge mitt barn det bästa om inte jag själv? När blev föreställningen om att förskolan är det bästa alternativet för barnen befäst som norm och kutym i samhället?
Dessutom känns det knasigt att jag som utbildad pedagog ska lämna bort mina barn för att ta hand om andras. Även om vi skulle föräras med ett tredje barn, vilket vi på sikt drömmer om, så är våra barn hemma själva med en förskollärare på 100 % fördelat på 3 barn. Inget resursfördelningssystem i världen kan ersätta det, men viktigast är att våra barn är hemma med en förälder på 100 % och det är oersättligt då man är liten.
Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg:
kategorier: Ekonördarnas framtid, Lite mer personligt
Heja Malin, tack för att du uttrycker detta, igen! Du har så rätt!
Åh jag håller helt med dig. Jag är en fast anställd med ”bara” arbetslivserfarenhet. Det här är något som vi diskuterar ofta på jobbet och jag tänker precis som du skriver. Hur kan man tänka att ett barn har det bättre på förskolan än hemma hos sin mamma och/eller pappa? Många föräldrar som skolar in sin ettåring säger att ”x är så understimulerad hemma. x tycker att det är tråkigt att vara hemma”. Vi har till och med haft de som tycker att det ska bli skönt med lite egentid.
Du har verkligen satt ord på min åsikt. Tack!
Som förskolelärare och förälder håller jag med dig till 100%. Hade kunnat varit jag som skrev detta. Bra du vågar stå för det!
Hej!
Håller fullständigt med dig! Jag är själv förskollärare, mamma till numera stora barn. Med mitt första barn var jag ensamstående sen han var 3 år. Ändå så jobbade jag 75 % och hade honom hos en bra dagmamma. Tog inkomstbortfallet och drog in det med sparsamt leverne. Vi gjorde en massa aktiviteter (förmodligen mer än de flesta!) men det var saker, som var gratis eller billigt.
Med mina resterande 3 barn hade jag bättre valmöjligheter, så valde att vara hemma med dem i 7 år (dom är mycket nära i ålder), efter det jobbade jag deltid tills jag igen blev hemma med eget företag. Jag har njutit av att vara hemma med mina barn och barnen är trygga och harmoniska (enligt mig/oss! men även enligt andra) och har bra kontakt med varandra (dom har ju haft sin uppväxt ihop, inte fördelade på olika avdelningar på förskolan!) och bra kontakt med oss. Dom har en massa gemensamma minnen från sin barndom och allt dom har gjort ihop med sin familj, inte bara på semester.
Håller verkligen med dig att barn mår bäst av att växa upp med sina föräldrar och syskon, iallafall om de vuxna trivs med det. Finns ingen barnomsårg, som kan göra det bättre.
Hälsning från en annan förskollärare!
Vi kommer att lämna lill-killen på förskolan just efter han har fyllt ett år med tanken att jag ska försöka hitta ett jobb( hoppas att jag kan få jobba 75% till största delen). Mannen pluggar på heltid, så för oss är det ett finansiellt beslut. Jag hoppas att jag hittar ett jobb så att mannen kan vara hemma med lill-killen i sommar men det kanske bli så att vi både kommer att jobba i sommar för att få ihop pengar så att vi kan fortsätta ha det bra under terminerna när han pluggar. Jag hoppas dock att lill-killen hamnar hos en sk dagmamma när han får sin ordinarie plats till hösten eftersom jag och även min lillebror var hos dagmamma när mina föräldrar jobbade heltid så jag tycker att det är ett bättre alternativ än förskola och mannen hade turen att hans mamma stannade hemma med honom och hans syskon när de var mindre.
Jag håller med att detta är ett svårt ämne och det finns inga rätta sätt förutom det som är bäst för sin egen familj. Jag hoppas att vi kan ordna mellan oss med jobb och studier så att han slipper vara på förskola eller dagvårdare på heltid för det är nåt som jag vill undvika.
Jag vill dock kräva att varje kommun lägger mer pengar på förskolor och skolan i allmänhet.
Bra ämne att ta. Tack för din syn och för alla som delar med sig av sina erfarenheter
Det du skriver låter väldigt vettigt. Återigen – jag uttalar mig bara hypotetiskt eftersom jag inte har några egna barn. Jag kan bara säga hur jag spontant reagerat när vi diskuterat den här frågan hemma. Maken är skeptisk till förskola eftersom han bara gick några timmar i veckan och blev mobbad av de andra barnen. Själv blev jag också tidvis mobbad men hade även mycket roligt på min förskola. Tyvärr hade pedagogerna inte riktigt verktygen att arbeta med mobbing, vilket inte heller mina lärare hade när jag blev mobbad i högstadiet (stickspår…).
Eftersom jag och maken har någorlunda lika lön och båda är anställda och inte egenföretagare skulle vi ha möjligheten att dela lika på allt och då också gå ner i tid båda två. Och för mig känns det som att det skulle vara det viktigaste – att vi delade på det. Sedan är det ju så jag känner nu, om vi eventuellt skulle få barn senare skulle jag ju få omvärdera det då.
Detta var känsligare för mig än vad jag trodde, tårarna bara rinner just nu och jag vill av hela mitt hjärta säga; Tack!♥
Jag är ej utbildad pedagog men en glad hemmamamma, helt enkelt för att vi prioriterar det just nu och vi anser att vår son har det absolut bäst tillsammans med sina föräldrar. Inget ont om förskolan men jag tror att F har det ännu bättre tillsammans med mig och/eller sin pappa.
Dock då får jag ofta höra att det är synd om vår son (20månader) som inte får gå på förskolan utan tvingas vara hemma med mig. Stackars barn.
Jag vet i mitt hjärta att det här är rätt för oss just nu och jag är trygg i det. Jag väljer att ge min tid och fulla uppmärksamhet till min son, en gåva till oss alla i familjen – för oss är det här viktigt och det absolut bästa här och nu.
Men visst har vi fått ändra vår livsstil, men vi har tak över huvudet, ekologisk mat i magen och vi kan unna oss att hitta på roliga saker tillsammans. Men nytt hus, ny bil och dyra semestrar får vänta några år. Vi har en buffert och makens lön, that’s it. Men oj så fantastiskt livet är!:)
Tack vackra Malin, du ger mig så mycket!
Fredagskramar Anna
Vad intressant att höra hur ni tänker kring detta.
Vi har planerat att låta E börja på förskola när hon är 19 månader och just nu känns det bra. Hon kommer dock inte att gå heltid utan vi kommer att gå ner i tid så att hon får korta dagar. Jag har också lagt ner mycket tid på att besöka förskolorna i området för att säkerställa att hon kommer att ha det bra på dagarna.
Varje familj måste ju fatta sina egna beslut, men jag tror att det viktigaste är att man vet varför man väljer vissa saker, istället för att bara göra alla andra.
Detta är ett svårt ämne och jag har inte funderat klart på vad jag tycker men helt klart står att vi vill vara hemma så mycket det går och ingen av oss kommer jobba heltid på lång tid efter att vårt första barn är fött. Detta kommer förhoppningSvis funka för oss…
Det är svårt att lita på sig själv många gånger som förstafångsföeälder utan erfarenhet av barn och jag förstår verkligen att många både känner och tycker att barnen har det ”bättre” i förskolan… Att hålla diskussionen levande och utan värdering, så som du i viss mån gör, tror jag är en förutsättning för en generell attitydförändring.
Keep up the good work!
Jag har ju eget företag och kan därför välja när jag jobbar. Oftast blir det extra på kvällarna. Alla tre barn är dock på förskola 30h i veckan, och då jobbar jag så svetten lackar bokstavligt talat. Oftast hinner jag inte med lunch. Allt för att de ska få vara hemma så mycket som möjligt. Barnen går först, men jag måste jobba för att vi ska kunna ha råd med huset, maten, räkningarna osv. Det är svårt att hitta en bra balans, men jag hoppas att mina barn tycker jag har varit med dem tillräckligt mycket under uppväxten, för det vill jag ju. Vi tar det lugnt på helgerna, åker inte runt på en massa aktiviteter, utan bara är tillsammans. Det blir ju så mycket aktivitet under veckan på förskolan. Men jag är glad över att jag kan jobba som jag gör. Jag hade inte velat ha dem ifrån mig en minut längre!
Anna (bAGus): Tack själv! Känner att vi som befinner oss i verkligheten måste belysa den.
Tack!: Ja, och den där ‘egentidsdebatten’ är intressant. Inser man inte att föräldraskapet innebär att finnas till hands dygnet runt i rätt många år (egentligen hela livet men det vågar man ju inte säga, då skulle nog vissa föräldrar svimma…) men att det tillhör.
Matilda: Tack snälla du!
Sirpa: Vad fint att du delar med dig, tack snälla!
Jag var i ärlighetens namn nervös för att publicera detta så det är fint med positiv respons.
Linda H: Ni resonerar helt rätt utifrån er situation för ni måste ju kunna försörja er. Det är jättefint att ni sköter om honom på bästa tänkbara sätt.
All lycka till er!
Älvan: Usch för mobbning!
Det är nyttigt, även om man omvärderar mycket då eventuella barn föds, att diskutera ihop det innan. Att man är hyfsat på det klara med värderingar och så är alltid bra.
Anna: Tänk att man ska måsta försvara sina val så fort man stiger utanför det som anses normativt i samhället! Det är ju knas!
Många kramar tillbaka!
Jenny / Ekomamma i stan: Exakt! Gör man ett val blir det rätt, följer man bara med massan utan att reflektera kan ju vad som helst hända.
Låter som om ni för kloka redonemang hemmavid!
Ellinor: Det är just att diskussionen kommer igång som är det viktiga. Man bör se till sin egna familjs behov men.precis som Jenny / Ekomama i stan skriver, man måste göra aktiva val.
Helena Henning, Love Milk: Det är så jag känner också! Jag gör ju inte detta för att jag är utbildad och, i och för sig, ksn ge mina batn en mer kvalitativ pedagogisk vardag hemma med bara ett par st. som ska dela på pedagogen, jag gör detta för att jag är en namma som älskar mina barn över allt annat och inte kan tänka mig att vara ifrån de nästan hela deras dyra, vakna tid.
Kramalin
Det viktiga är att vi har valet att göra det som är bäst för våra barn och som fungerar för oss som familj.
Jag är hemma med en snart-tvååring och 5-åringen går på förskola. Hon är supersocial och ÄLSKAR att träffa folk så hon får gå där för att hon vill. Jag har svårt att se att hon lär sig mer på förskolan än hemma, trots att de har utbildad personal.
De är ute för lite (tycker jag) så under långa perioder har jag mitt barn hemma. Det går så mkt magsjuka där och jag har ett mindre barn med känslig mage.
När de har vikarier får barnen se tecknad film. De har inte organiserad rörelse. De sjunger inte med barnen varje vecka.
Hon älskar att gå dit eftersom alla andra barn i byn går där, men jag har svårt att se förskolan som ett ställe där man lär sig särskilt mycket.
Hemma har hon arbetsro och har lärt sig läsa och skriva. Hon får bra mat och jag känner henne och ser henne.
Jag har varit ganska förskonad från kritik i detta känsliga ämne och jag försöker att inte ta åt mig när det händer.
Jobbigast är kritiken ur perspektivet jämställdhet och jag önskar att maken och jag hade kunnat vara hemma exakt hälften var ibland, men nu har det inte varit möjligt och då är jag ändå glad över möjligheten att välja tid med barnen.
Sofia Pekkari: Tack för att du delar med dig! Det är, precis som du skriver, tur att man har valet att välja själv!
Trevlig lördag!
Vilka intressanta ämnen du tar upp!
Med full förståelse för hur du väljer att angripa ämnet, så anser jag ändå att det är synd att man ”måste” börja med att ursäkta sig för eventuella tår som kan trampas på. Att det ska vara ett så känsligt ämne!
Det finns så många aspekter av detta att jag inte ens kan börja skriva om det, för då blir det låååångt.
Jag tror att barnen har det bäst hemma, eller i allafall inte heltid på förskola. Sedan får folk bli hur provocerade som helst, men en ny glasveranda eller en utlandssemester står i direkt proportion till dagarna ur föräldraförsäkringen. Så är det bara! Punkt.
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.782567-dagens-forskola-har-blivit-forvaring?ref=fb
Debattartikel om att förskolan blivit förvaring….
Hanna: Tack snälla! Mjae, egentligen ska jag väl inte behöva det på min egna blogg men vis av erfarenhet & mail så kan folk störa sig på det mesta. Bäst att ladda med både resår, livrem och häbgslen på ‘debatt-byxorna’.
Ha en underbar lördag önskar en som håller med dig till fullo!
Matilda: Tack! Ska läsa så fort jag får tid.
Jag tycker att det borde vara självklart att barnen har det bäst hemma med sin familj (så länge allr är i sin ordning), men jag förstår att ekonomin gör så att det inte alltid funkar för alla.
Vi har försökt att ha Folke hemma så mycket det bara går. När jag pluggade och R jobbar heltid så lyckades vi ändå få ned hans timmar på förskolan till högst 20 i veckan, men oftast mindre.
Detta handlar för oss om prioriteringar! Vi avstår hellre från saker för att ha barnen hemma så mycket det bara går.
Men jag tycker att det är jätteviktigt att inte döma och ge föräldrar dåligt samvete bara för att de inte har möjlighet att vara hemma med sina barn. Det finns så mycket stress och press här i samhället så om några timmar på förskolan gör livet enklare i sin helhet, klart barnen ska få vara där.
Tycker inte att vi ska glömma att vi har fantastiska förskolor och underbara lärare. Det är inte bara skit på alla ställen. Det finns många förskolor där barnen kan lära sig massor och utvecklas till fina medmänniskor.
Lisa: Absolut! Och som jag inledde med var ingen intention att döma eller klanka ner på någon utan att en gång för alla svara på hur VI valt att göra eftersom det passar OSS då frågan kommer till bloggen flera gånger i veckan.
Ekonomin är säkert det som ställer till de i de flesta fall, jobbar man inte får man inga pengar och de behövs så länge samhället ser ut som det gör idag. Men de föräldrar som omnämns ovan var alla höginkomsttagare och då handlar det ju om vad man väljer att prioritera, inte vad man måste prioritera.
Sverige har verkligen fantastiska förskolor men det är ju galet då folk bränner ut sig och inte kan uppfylla satta mål för att de som utformat dessa mål inte avsätter för ändamålet rätt summa pengar.
jag håller med dig till fullo och hade om vi hade haft den möjligheten varit hemma med mina barn. Jag har jobbat 75 % för att få kunna vara hemma med mina barn. JAg jobbar själv som förskollärare och ser också hur det blev efter att maxtaxan infördes..merbarn hela tiden i synnerhet de barn som går 15 tim/v, de är sällan lediga trots attförälderngår hemma. JAg tror att vi föräldrar har glömt att vi är de viktigaste personerna i barnens liv samt att man tror att barnen skall missa något på förskolan i fall de är hemma.
Jag tycker att det är fantastiskt att ni har gjort ert val utifrån era värderingar, tids nog växer barnen och det är dags förskolan med allt vad det innebär.
lycka till
kram Åsa
Åsa: Tack snälla!
Vi har tänkt att de ska få börja gå i 5 årsverksamheten så de hinner gå ett år på fsk. innan miniettan/försloleklass för att lära känna sina kompisar såvida de själva inte uttrycker en stark önskan om att få börja tidigare. Dock har vi vuxna satt som norm att de ska vara hemma minst till 3 års ålder.
Viktigt ämne Malin! Jag håller med så himla mycket…jag är också förskollärare som än en gång är på väg in i den berömda ”väggen”… Känner mig ständigt otillräcklig och kraven uppifrån ökar hela tiden. Fler och fler barn in i grupperna…DET ÄR INTE BRA!!! Tack för ditt inlägg! Kram Therése
Jag måste också tillägga att en av anledningarna till att jag väntar med barn och fortfarande är osäker på om jag vill ha barn öht är att jag är förtjust i ”egentid” och har ett stort behov av att vara ensam iaf någon gång i veckan. Mitt ideal ligger nära ditt, Malin, dvs att barnen ska få så mycket tid med sina föräldrar som möjligt. Innan jag känner att jag är beredd till det bör jag inte sätta några barn till världen. Så resonerar iaf jag. Det känns inte rättvist mot ev. barn.
Therése: Nej, passa dig! Du måste se upp. Verkligheten ser förvisso olika ut på olika ställen, men; jag misstänker att det är rätt illa på de flesta…
Kram på dig!
Älvan: Gud så himla klok du är!!! Om alla tänkte som du, dvs. gjorde aktiva val, skulle färre oönskade barn finnas.
Ha en trevlig kväll!
Nu ser jag det här inlägget, och blir varm i hela kroppen. På ett bra sätt. Det är så viktigt med tid för barnen och att tala om att det finns andra val än att lämna in på dagis. Det är få pedagoger som vågar uttrycka denna sin ofta avvikande och lite jobbiga åsikt. BRA skrivet! Håller med dig och förstår så innerligt dina tankar. Tack för ett bra inlägg.
Vi är medlemmar i HARO, en ideell organisation som arbetar för valfrihet för föräldrar och barn. Skulle du vara intresserad av att läsa mer om organisationen finns de på haro.se.
Önskar er en fortsatt trevlig helg.
fembarnsmamman: Tack snälla för både goda ord och tips! Ska kolla upp HARO så fort tid finns!
Tack Malin! Jag håller med dig! Jag är så lycklig lottad som har varit hemma med mina tjejer äldsta snart 3 och minsta 1. Du anar inte vilka tårar jag fällt nu när det e dax för mig att börja jobba när föräldardagarna nu inte räcker till:( skönt känns att min sambo nu kommer att vara hemma ett tag, till det är dax för förskola! Att ha varit hemma hos mina barn är en tid som jag aldrig får tillbaka… och att äldsta fick vara hemma ännu längre när lillasyster kom har känts så fantastiskt bra…och så mysigt!
jeanette: Härligt att höra! Och så fint att du verkligen tagit tillvara på myset med de! Tiden kommer ju aldrig igen så det gäller att förbruka den väl.
Kramar till er!
Bra inlägg, förskolan ska inte vara en förvaringsplats för barn! `
Men jag undrar en sak – FÅR man verkligen, som du skriver, lämna barnen på förskolan för att städa/handla? Är inte förskolan bara till för barnen den tid föräldrarna förvärvsarbetar? Vad har personalen att säga till om där?
Jonas: Tack snälla!
Tjae, får och får…allt är ju relativt. Det finns ju ingen riktig koll på sånt och de betalar ju för tiden. Vet inte hur det är i storstäderna men.här i trakten runt lilla norrländska Övik bryr de sig föga.